VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN VÅR ÄLSKADE SON!

den 29/11 kl 10.29 föddes vår älskade son Neo.

Han vägde 4140 g och var 51 cm lång.

FÖRLOSSNINGEN

Allt började med att jag blev magsjuk den 27 november. Killarna hade varit kräksjuka och nu var det min tur. Och FYYYY så dåligt jag mådde! Jag menar, det är aldrig kul att vara kräksjuk men att vara gravid och kräksjuk.....fy sjutton!! har aldrig varit så dålig i hela mitt liv.

Hur som helst var jag helt slut på morgonen den 28.... hade varit vaken mer eller mindre hela natten. blev bättre under dagen och fick i mig lite nyponsoppa och vatten. Hade ganska kraftiga sammandragningar men ringde till sjukvårdsupplysningen och dom sa att det var fullkomligt normalt. skönt tänkte jag! orkar inte föda något barn efter denna pers tänkte jag i mitt stilla sinne.

men på kvällen vid 22 började jag känna mig rastlös och kände att sammandragningarna var annorlunda... och vid midnatt kände jag att ja, det är nog dags det nästkommande dygnet.Packade väskan klart och förberedde...Ringde förlossningen på danderyd vid ca 01.20 som sa att om jag orkade skulle jag vänta tills värkarna var ca 1 minut men att när jag ville kunde vi komma in. SKÖNT! (ville verkligen till danderyd!!

Vid 01.40 ringde jag till Virre och sa att du.....du måste komma nu.( Tur att jag har henne som ställde upp och tog barnen nu när mamma och pappa är utomlands!)

Väckte Rickard och sa att det var dags.

Virre och Max kom och de tog en kopp kaffe och väntade ut värkarna med mig. Värkarna var dock inte i närheten av vad dom var när Nathalie kom till världen. Vi åkte vid ca 03.40 då jag kände att värkarna tilltog.

Vi blev väl emottagna på danderyd och fick komma in i en mysigt inredd förlossningssal. Barnmorskorna var helt underbara, lugna och förstående och lyckades peppa utan att vara påstridiga :-) Allt var så lugnt och harmoniskt. Fick veta att jag var öppen 5 cm och blev glad över det. Yes, hälften kvar bara....

Fick lite avslappningsmusik svagt också. Att ligga där och höra bebisens hjärtljud och musiken var riktigt behagligt. Värkarna tilltog och jag bad om att få epudural insatt. Narkosläkaren kom och fixade det. gjorde en grym skillnad och jag slumrade till där emellanåt. skönt att vila, behövde det efter allt. Efter ett par timmar kändes det dock lite bittert att inget hände så

de föreslog att jag skulle upp och stå lite. efter ett tag konstaterades det att jag var öppen 6 cm men det hände inte så mkt med värkarna så ett värkstimulerande dropp sattes in.

sen gick allt med en faslig fart. värkarna blev kraftfulla och smärtan var grym!! efter en halvtimme från att droppet gjort sitt var han ute. Jag skrek ut den lilla, det var den värsta smärtan jag varit med om. Kände att jag gav upp flera ggr under krystandet då smärtan var outhärdlig men de underbara barnmorskorna pushade mig och gav mig kraft, Rickard sa inte så mkt , tror faktiskt han var lite chockad över min smärta. Nathalies förlossning var inte alls så grym.... Men bebisen mådde bra genom hela förlossningen och det var ju det viktiga :-)

PÅ ultraljudet som gjordes i veck 23 sa dom ju att vi skulle få en tjej. När jag fcik den lilla bebisen på magen nu var jag så lättad och glad och den lilla skrek på en gång. efter en halv minut frågade barnmorskan om vi hade hunnit se vad bebisen var för kön. Nej svarade vi och efter ett par minuter var jag ju tvungen att titta efter....

herregud, det var EN POJKE! vi skrattade och blev väl lite chockade men i det läget spelade det ingen större roll. vi hade fått vårt barn till världen! :-)

Det största problemet i det, var ju att vi hade nästan inga kläder till honom nu, det mesta var ju från Nathalie och det vill säga mycket rosa!! och så spjälskyddet som var rosa...haha!

Men det går ju att lösa....

Vi hade fått ett friskt barn till världen och vi alla mådde bra. Det var det enda som betydde något just då.